måndag 14 december 2015

Ny bloggplattform!

Bloggen har flyttat till vår nya hemsida. Hädanefter är du varmt välkommen att följa oss här: http://www.socialdemokraternahelsingborg.se/blogg/

Även de gamla inläggen kommer att flyttas över till den nya bloggen.

tisdag 1 december 2015

Segregationen och framgångssagan om Helsingborg

Sveriges Radio har under hashtaggen #flyktiskåne gjort ett antal reportage om flyktingsituationen i Skånes olika kommuner. Nu har turen kommit till Helsingborg och man har intervjuat ett antal politiker och tjänstemän i staden. 

Den officiella bilden i reportaget är att vi i Helsingborg ”inte är mer segregerade än någon annan stad” och att ”vi har inte några riktigt tunga områden”, en bild man kan ha åsikter om. Inte minst med tanke på att stadens egen trend- och omvärldsanalys konstaterar följande: "Under många år har vi sett en utveckling mot ökade skillnader i samhället. Exempelvis mellan olika bostadsområden, med avseende på de boendes socioekonomiska resurser och etniska bakgrund. Klyftorna ökar mellan fattiga och rika bostadsområden, och det är en trend som varit långvarig i såväl Helsingborg som i andra större städer i Sverige". En ganska utförlig definition av segregation med andra ord.

En snabbanalys i stadens statistikdatabas ger ett nedslående resultat. Medelinkomsten bland förvärvsarbetande på Drottninghög: 253 000 kr; Hittarp/Laröd: 488 000 kr. Öppet arbetslösa på Råå: 2%; Planteringen: 10%. Andel av befolkningen som har utländsk bakgrund på Närlunda: 60%; Rydebäck: 9%.

Det är en sak att tycka olika om vad vi ska göra åt segregationen i Helsingborg, men att låtsas som att den inte finns är illavarslande för jämlikhetsarbetet i vår stad.

/Ola

måndag 23 november 2015

Hur står det till med arbetsmiljön i Helsingborgs stad?

I förra veckan kunde vi via SVT Helsingborg bevittna hur en lärare som skulle intervjuas blev tillrättavisad av en överordnad.  Ingår det i stadens personalpolitik att under sittande intervju tillrättavisa medarbetare? Troligen kommer denne lärare inte att ställa upp i fler mediesammanhang.

I dagens HD kunde vi läsa om att stadens undersköterskor i kvälls- och nattpatrullen endast haft tillgång till bilar med sommardäck trots att det varit känt att både kyla och snö var på väg.

De undersköterskor som uttalade sig kritiskt i HD ville inte framträda med namn.

Dessa båda händelser ger en dålig smak i munnen. Är det så att det håller på att växa fram en tystnadskultur bland stadens anställda? Inom privata bolag finns det en lojalitetsklausul som väger tyngre än meddelarfriheten. Detta har vi stött på när medarbetare hos Attendo fått sparken på grund när de använt sig av en meddelarfrihet som inte existerade.

Är det denna väg som staden nu beträder, att skrämma medarbetare till tystnad? En hörnpelare i den offentliga verksamheten är transparensen. Att det råder en insyn som alla kan ta del av och att alla medarbetare har rätt att uttala sig om verksamheten utan att kontrolleras av överordnade eller rädsla för repressalier.

I de allra flesta yrken inom stadens verksamhet finns kvaliteten i mötet mellan människor. Det kan vara läraren som skall leverera kunskap i sitt möte med eleverna, undersköterskan som skall leverera omsorg till en skröplig äldre, en förskolelärare som varsamt skall vägleda ett litet barn osv. Om då den som skall leverera kunskap, omsorg eller annat känner sig trygg i sitt yrke och går till jobbet med ett leende på läpparna så blir det ett bra möte och en god leverans av bildning eller omsorg.

Om medarbetaren däremot går till jobbet med en rädsla för att göra fel eller inte vågar påtala brister i verksamheten blir så klart leveransen av tjänsten sämre.

Det är en farlig väg man beträtt i staden om medarbetarna inte vågar träda fram med namn när dom påtalar brister.

En högkvalitativ kommunal verksamhet förutsätter trygga medarbetare.   


/Ingela  

onsdag 11 november 2015

När blir vi Sveriges bästa skolkommun?

Idag skriver HD om vad vi tycker om att staden lagt 1,5 miljoner på att delta i årets kvalitetsmässa i Göteborg. Helsingborg blev under mässan utsedd till Sveriges IT-kommun och var nominerad även inom andra kategorier. Detta är ett kvitto på att staden gör ett bra jobb vad gäller digitalisering och IT och något som vi ska vara stolta över. Men för oss är det också en självklarhet att helsingborgarnas skattemedel ska spenderas på ett ansvarsfullt sätt. Att lägga miljonsummor på att delta i en mässa är inte ett exempel på det. Någonstans måste man fråga sig själv - vad är nyttan och vad är priset?

Det är tråkigt att se hur kommunstyrelsens utgifter för kommunikation och eventmedverkan tillåts sticka iväg. Särskilt när kommunala välfärdsverksamheter, exempelvis socialförvaltningen, dras med stora underskott och problem i sin vardag. Jag ser fram emot dagen då staden har lika höga ambitioner för stadens skola, vård och omsorg som för IT och digitalisering. Men då krävs ett socialdemokratiskt styre.

/Ola

fredag 6 november 2015

Klassamhället - finns det?

Det är jobbigt att bli påmind om att vi lever i ett klassamhälle. Det är den slutsats jag drar med tanke på den upprördhet mitt uttalande i samband med HD:s artikel om skolsegregationen orsakat, inte minst på insändarsidorna. I artikeln nämner jag att jag vill ha en skola där skomakarens dotter kan gå i samma klass som direktörens son.

Det är väl belagt att föräldrarnas utbildningsbakgrund spelar stor roll för hur elever lyckas i den svenska skolan. Skolforskaren Magnus Oskarsson vid Mittuniversitetet har påpekat att socioekonomisk bakgrund idag spelar lika stor roll för hur elever lyckas i Sverige som i Tyskland och USA. Länder där skolan på pappret är klart mer segregerad än Sverige. Så har det inte varit tidigare i vårt land.

Svensk skola har varit världsledande på att kompensera för social bakgrund. Att strukturerna i det svenska skolsystemet idag verkar segregerande betyder inte att enskilda elever från till exempel arbetarklassen inte kan lyckas. Men det betyder att sannolikheten för att lyckas i skolan är lägre för dessa elever som grupp.

För mig som skolpolitiker är jämlikhet och allas möjlighet att verkligen kunna lyckas oerhört viktig. Med dagens skolsystem har dessa möjligheter minskat för många elever. Det vore inte sakligt att blunda för det faktum att svensk skola idag inte klarar sitt kompensatoriska uppdrag och att likvärdigheten i utbildningssystemet har mycket stora brister. För att hitta lösningarna måste man vara klar över analysen och inte blunda för hur det faktiskt ser ut i dagens skola.

/Ola

torsdag 29 oktober 2015

Avhopp och medlemskapets gräns

Jag var mycket besviken, uppgiven och ledsen efter resultatet av flyktinguppgörelsen. Vi har haft tuffa förhandlingar i en viktig fråga utan någon egentlig vinnare – på grund av den parlamentariska situationen.

Blev sedan än mer uppgiven när jag upptäckte att ett par av mina partikamrater valt att lämna partiet på grund av uppgörelsen.

Tidigare har jag tillhört dem som hejat på och inte ifrågasatt när medlemmar lämnat andra partier, som när KD tappade medlemmar efter de lämnat decemberöverenskommelsen. Men nu hände det i mitt parti, då fick jag rannsaka mig själv om varför det nu känns annorlunda, varför jag inte bara kan acceptera detta.

För mig är ett medlemsstyrt parti en fråga om demokrati. Det finns inte olika grader av medlemskap, alla har en röst. Vi väljer tillsammans de som ska företräda oss och litar på att de gör sitt allra bästa tills motsatsen är bevisad.

Det är därför jag förundras över hur man kan sätta en gräns för sitt medlemskap på grund av uppgörelsen. Vi är ju fortfarande en medlemsstyrd organisation och varken ideologi eller stadgar har ändrats.

Organisationen är aldrig bättre än dess medlemmar. Och om de kritiska medlemmarna lämnar - hur ska vi då kunna förändra något? Vad skapar ett avhopp för signaler och varför skulle just jag vara viktigare än organisationen? Rör det sig om idealister som låter jaget gå före laget? Har de handlat i affekt utan att sätta sig in i detaljerna? Hos oss ska dörren alltid stå öppen för de som delar våra värderingar.

Som jag ser det måste vi kämpa hårdare för att få ett parlamentariskt läge där vi får bättre förutsättningar. En kamp där alla medlemmar behövs och kan göra skillnad. Jag tror på den demokratiska socialismen nu och i framtiden. Tillsammans är vi starka!

/Anna 

tisdag 27 oktober 2015

Hur länge kan man vara på gång i skolpolitiken?

Helsingborgs Dagblad har nyligen skrivit om vår motion om rättvis fördelning om elever. Man har även gjort en aktuell sammanställning av läget. Det är dyster läsning, särskilt när man från de styrande än en gång påstår att en rättvis fördelning är på gång. Frågan är hur länge man kan vara på gång utan att något händer.

Att Christer Rasmusson (FP) i detta läge hänvisar till det fria skolvalet som högsta vägledande princip är ett tecken på bristande insikt i vad skolpolitikens roll egentligen är.    

Det finns ett antal grundläggande principer i skollagen, bland annat ska skolan och undervisningen vara likvärdig och kompensatorisk. Vi menar att dessa principer sätts ur spel när skolornas ansvar för nyanlända elever inte är lika i staden.

De flesta rektorer och lärare vill se fler nyanlända på just sin skola. Det verkar nu vara upp till politiken att se till att det sker. Kan Malmö, så kan Helsingborg!

/Ola